Det här reportaget publicerades först i tidningen På Kryss, och återges här som en del av mitt portfolio.

Ett slag för självständigheten

Reportage för "På Kryss"

I flera år har de seglat, men aldrig tagit eller fått ansvar över båten. Nu har Pia Fredriksson, Margareta Jilder och Andrea Jilder bestämt sig för att aldrig riskera att bli kuttersmycken igen.

Det är skymning vid Stora Ekön i Blekinge skärgård. I sittbrunnen i en Bavaria 31 sitter Pia Fredriksson, 60, Margareta Jilder, 69, och Andrea Jilder, 46. De har hyrt segelbåten med en instruktör för att på en vecka få de verktyg som krävs för att kunna segla själva.

– Det vore kul att kunna ta mycket mer ansvar om man åker med och seglar med andra. Jag vill vara självständig och lära mig segla när jag är så road av det. Och jag älskar ju havet, säger Margareta Jilder.

Hon och Pia Fredriksson är gamla vänner. Vintern 2018 berättade Pia av en slump att hon funderar på att köpa en segelbåt. Och så väcktes idén om en gemensam seglingsvecka med instruktör.

– Det skulle kännas gött att inte vara så himla beroende av att andra kan segla och att de har lust. Målet är väl att man ska bli helt fri och att det inte bara hänger på andra, säger Andrea Jilder, Margaretas dotter.

Pia har gått ned i tid på sitt jobb för att ha utrymme till ett friare liv. Vandra, åka skidor, se på film. Nu vill hon ta reda på om det är båt hon ska skaffa, eller ett sommarhus vid havet.

– När jag tittar på mina vänner som är tio år äldre så ser jag att jag bara har några år kvar. Och då vill jag inte bara kasta bort dem, säger hon.

Pia Fredriksson håller span förut. "Jag gillar när man behöver hålla i sig och det skvätter lite i ansiktet," säger hon.
Foto: Niklas Gyberg Ivarsson.

Östersjön ligger platt ett par dagar senare och solen står högt på himlen. Det är augusti och ur radion på båten kommer rapporterar om värmerekord och torka. De tre kvinnorna är blanka i ansiktet av åtskilliga lager solskyddsfaktor.

Arbetssysslorna på båten är fördelade så att de får turas om att styra, navigera och trimma seglen. I dag är det Andrea som rattar båten.

Med hela genuan ute och vinden rakt bakifrån guppar de fram i bekväma tre knop. Att ta ut kursen från sjökortet och trimma seglen är inga problem.

– Det är härligt när det är lite lugnare så att man kan prata också, säger Margareta.

– Fast jag gillar när man behöver hålla i sig och det skvätter lite i ansiktet, säger Pia.

Pia, Margareta och Andrea är inte de enda som längtar efter större självständighet på en båt. Qvinna Ombord är en gren inom Svenska Kryssarklubben som verkar för att fler kvinnor ska utveckla sig till självständiga skeppare.

Sedan starten i början av 90-talet har föreningen haft ett stadigt ökande antal deltagare på sina aktiviteter, fram tills för två år sedan.

– Jag tror att den nya generationens kvinnor som kommer inte behöver Qvinna Ombord. De har en annan inställning till det hela med ledarskap och att göra saker själv, säger Maria Haggärde, ordförande för Qvinna Ombord.

Samtidigt menar Maria Haggärde att verksamheten fortfarande har en viktig roll att spela, att självförtroende på båten kan spilla över på andra delar i livet.

– Man märker ju att alla våra deltagare växer flera meter av de övningar som vi har. Oftast är det någon annan som gjort allting på båten innan de fått chansen, men nu ser de att de kan själva, säger hon.

För Pia, Margareta och Andrea har vinden ökat under natten. På resans näst sista dag går vågorna höga när kvinnorna ska segla tillbaka till Karlskrona.

Från att i början av resan ha styrt med för stora rattrörelser, skotat hem när de borde släppt ut seglen och helt förlitat sig på navigationsappen i mobilen går seglingen för de tre kvinnorna allt mer naturligt. Men nu är vädret värre än de fått uppleva innan.

Vinden ligger på rakt bakifrån och båten kränger fram och tillbaka i takt med svallet. Vågorna är höga och kommer in akterifrån. Båten är svår att styra och besättningen sammanbiten.

Margareta Jilder, Andrea Jilder och Pia Fredriksson tvingades lösa konflikterna ute till havs.
Foto: Niklas Gyberg Ivarsson.

Det blir diskussioner om exakt när det är dags att gippa mot land. Men sen flyter seglatsen på. Ett par gånger under resan mot Karlskrona slår de på motorn som försäkring, men seglar hela vägen genom snåriga skär och förbi enslinjer.

– Jag kommer vara stoltast över hur jag styrde i vågorna, och att jag kände att jag blev bättre och bättre. För de var läskigt höga, berättar Pia Fredriksson senare.

– Man får en ganska snabb learning curve, att man känner sig stöddig snabbt och går ifrån det här “vad är det här för snöre?”, säger Andrea Jilder.

– Och man lär ju sig aldrig om man inte tar ansvar heller, fortsätter Pia.

Instruktören lämnar båten. Sista dagen seglar kvinnorna båten själva från Karlskrona till Ronneby skärgård och lägger till i Saxemara hamn. Och nu har Pia Fredriksson landat i ett beslut.

– Så här blir det Jag ska köpa en segelbåt, säger Pia Fredriksson.